Känsloblogg nr 3 sista delen
Här kommer nu sista och följande blogg inlägg om massor av tankar. Jag behövde skriva av mig litegranna känner jag. Det blir väldigt sällan några glada inlägg men det kommer nog framöver när jag känner mig lite gladare! :) Jag ska försöka lära mig att skriva vardags inlägg så jag kan uppmuntra mig själv.
Ialf så blev jag ganska glad av en tanke när jag och min far satt och pratade. Jag har insett att en av mina närmaste vänner/personer i mitt liv att han är väldigt speciell för mig och att han kanske fortfarande tycker om mig. Det vore underbart om det vore sanning. Jag fick ett julkort av honom och då blev jag riktigt glad så jag gjorde ett speciellt och hemmatillverkat med bilder på oss två och glitter och sånt till honom och så åkte jag å lämnade i hans postlåda. Det var riktigt skoj. hehe. det är minnen som aldrig försvinner som jag kallar det. Även om jag flyttar så vill aldrig mista honom och jag ville få ut de i det julkortet så jag hoppas han förstår det :) det känns bra! Jag blir glad av tanken :) och han uppskattade det jätte mycket. Vilken tur! :D Då blir man ännu gladare. hihi.
Nu har jag skrivit av mig en hel del och som sagt så tackar jag för mig ikväll och jag hoppas det blir fler lite vardagsinlägg om när jag även mår bra eller bättre eller när jag helt enkelt är glad.
Tack för mig och jag önskar er en riktigt GOD JUL ! :D
Ialf så blev jag ganska glad av en tanke när jag och min far satt och pratade. Jag har insett att en av mina närmaste vänner/personer i mitt liv att han är väldigt speciell för mig och att han kanske fortfarande tycker om mig. Det vore underbart om det vore sanning. Jag fick ett julkort av honom och då blev jag riktigt glad så jag gjorde ett speciellt och hemmatillverkat med bilder på oss två och glitter och sånt till honom och så åkte jag å lämnade i hans postlåda. Det var riktigt skoj. hehe. det är minnen som aldrig försvinner som jag kallar det. Även om jag flyttar så vill aldrig mista honom och jag ville få ut de i det julkortet så jag hoppas han förstår det :) det känns bra! Jag blir glad av tanken :) och han uppskattade det jätte mycket. Vilken tur! :D Då blir man ännu gladare. hihi.
Nu har jag skrivit av mig en hel del och som sagt så tackar jag för mig ikväll och jag hoppas det blir fler lite vardagsinlägg om när jag även mår bra eller bättre eller när jag helt enkelt är glad.
Tack för mig och jag önskar er en riktigt GOD JUL ! :D
Känsloblogg nr 2
Hej igen, här kommer fortsättningen av mina funderingar av känslor och tankar.
Jag har ju som sagt mer funderingar och bekymmer än bara killar.
Mina föräldrar som jag ska tacklas med hela tiden.
Det är jätte jobbigt och det kommer kännas så skönt för mig själv att få bo eget. Eftersom min mor har problem och inte kan klara sig utan mig, hon har inte klippt navelsträngen än.
Idag så gnällde vi på varann och jag blev arg men ingeting hjälper att bli arg men i hennes sitation blir man så irriterad/arg att istället för att vara kall så blir man kokande inombords. Jag har kort stubin i vissas personers närvaro.
Ialf idag när jag å mor åkte ner till mormor så höll börjar morsan redan dirigera hemma hos mormor för att visa hur hon kunde göra och jag blir så arg på morsans beteende när hon sätter sig över alla och visar att såhär ska det va, fast det inte är så. Morsan skulle hänga upp en krans (som egentligen skulle sitta på ytterdörren) men så är min mor väldigt envis och skulle visa att man kunde hänga den någon annanstans istället och då börjar min mormor och skrika och ryta ifrån och jag gick emellan och skulle oxå rycka ifrån henne kransen men hon är så jäkla envis att det går inte att göra eller säga nått utan hon slutar. Så det blir skrik och bråk och man blir bara arg på morsan. Sedan i bilen hem så börjar vi dissuktera och då tog jag upp exempel om att göra likadant i hennes kök/rum vad nu än gäller och börja ändra på prylar och då sa jag att hon kommer själv inte gilla det och gasta rätt ut då. Men då lyssnar hon inte utan säger bara att det var mormors fel och att mormor kunde väl ändra på saker och ting.
Asså dessa personer som är i denna släkte, dom/deras personligheter vill jag inte ta över! Jag vill ABSOLUT INTE bli som mamma! Men jag blir juu de! Usch!
Men ialf så blev det aldrig något löst i denna diskussion och sen var det bara över. Jobbigt jobbigt.
Men som sagt, skönt att flytta hemifrån! Jag är trött på det här nu.
Jag har ju som sagt mer funderingar och bekymmer än bara killar.
Mina föräldrar som jag ska tacklas med hela tiden.
Det är jätte jobbigt och det kommer kännas så skönt för mig själv att få bo eget. Eftersom min mor har problem och inte kan klara sig utan mig, hon har inte klippt navelsträngen än.
Idag så gnällde vi på varann och jag blev arg men ingeting hjälper att bli arg men i hennes sitation blir man så irriterad/arg att istället för att vara kall så blir man kokande inombords. Jag har kort stubin i vissas personers närvaro.
Ialf idag när jag å mor åkte ner till mormor så höll börjar morsan redan dirigera hemma hos mormor för att visa hur hon kunde göra och jag blir så arg på morsans beteende när hon sätter sig över alla och visar att såhär ska det va, fast det inte är så. Morsan skulle hänga upp en krans (som egentligen skulle sitta på ytterdörren) men så är min mor väldigt envis och skulle visa att man kunde hänga den någon annanstans istället och då börjar min mormor och skrika och ryta ifrån och jag gick emellan och skulle oxå rycka ifrån henne kransen men hon är så jäkla envis att det går inte att göra eller säga nått utan hon slutar. Så det blir skrik och bråk och man blir bara arg på morsan. Sedan i bilen hem så börjar vi dissuktera och då tog jag upp exempel om att göra likadant i hennes kök/rum vad nu än gäller och börja ändra på prylar och då sa jag att hon kommer själv inte gilla det och gasta rätt ut då. Men då lyssnar hon inte utan säger bara att det var mormors fel och att mormor kunde väl ändra på saker och ting.
Asså dessa personer som är i denna släkte, dom/deras personligheter vill jag inte ta över! Jag vill ABSOLUT INTE bli som mamma! Men jag blir juu de! Usch!
Men ialf så blev det aldrig något löst i denna diskussion och sen var det bara över. Jobbigt jobbigt.
Men som sagt, skönt att flytta hemifrån! Jag är trött på det här nu.
Känslofylld blogg nr1
Hejsan bloggen. Jag tror detta är världens mest känslofyllda blogg jag någonsin haft. Så mycke känslor och tankar som jag uttrycker mig här har jag aldrig uttryckt mig tidigare någonstans på nätet eller i dagböcker.
I detta inlägg blir det ett defenitivt ett känsloinlägg.
Jag har mycket som krestar kring mig känner jag, killar, skolan, livet, mig själv, framför allt föräldrarna.
Just nu känns det som jobbigast med tankarna kring en kille. En kille som jag har börjat prata med som bor nere vid Växsjö. 50 mil bort, jag vet. Ändå kan jag inte sluta tänka på honom. När jag pratar med honom så blir jag som en liten flicka och fnissar och är glad och gör allt för att bli uppskattad av honom. På något vis vet han hur han ska behandla tjejer för att charma på rätt sätt? Eller så är det sanning allt han säger och gör? Det är just det som gör mig arg precis när jag slutat prata med denna kille. Så fort vi lagt på så sjunker allt igen och jag blir arg för att jag inte sätter stopp i tid. Jag har satt upp förhoppningar om att allt är bra men så kanske han bara gör det för att få nått?.. Nästa del av denna grubbling är ju att såklart en kille vill ju att få nått av tjej för att bli nöjda. Så alltid på kvällarna så börjar han skriva saker som t ex, smeka dig och kysser dig på halsen.. Huh, jag pratade med honom igår i telefon, gissa vad han började säga? Jo just exakt likadana ord som han brukade skriva i smsen. Så börjar han säkert smeka sig själv och ville att jag skulle hänga på hans snack och ha tele6. Ni vet, sånt bara kåta gör.
Jag klarar inte av det, jag klarar bara av sånt där snusikheter i verkligheten för det är DÅ det är som skönast. Men iallafall så viktigaste var i detta sammanhang var att JAG INTE SA NEJ, eller ATT JAG INTE VAR LIKA SUGEN SOM HONOM.. Nu är jag där igen. Jag följde bara med som en våg och lät han få göra det där osv.
Nej shit jag är så trött på karlar.
Men varför tänker jag då på honom hela tiden ?! Detta är sjukt. Jag blir så vannsinigt arg på mig själv..
Hur ska jag göra för att klara mig i denna sitation?!
Finns en grej till jag borde berätta..
Jag å han, pratade även om att han skulle komma och hälsa på mig. När jag har egen lägenhet och jag gick med på det. Jag känner att det skulle vara kul men jag har fortf tid att ändra på mig. Men hur seriöst kan man gå med en kille såhär långt efter man pratat högst i en vecka? Jag funderar hela tiden, vad jag egentligen tänker med. Varför är just den här killen så speciell ? Konstigt allting.
I detta inlägg blir det ett defenitivt ett känsloinlägg.
Jag har mycket som krestar kring mig känner jag, killar, skolan, livet, mig själv, framför allt föräldrarna.
Just nu känns det som jobbigast med tankarna kring en kille. En kille som jag har börjat prata med som bor nere vid Växsjö. 50 mil bort, jag vet. Ändå kan jag inte sluta tänka på honom. När jag pratar med honom så blir jag som en liten flicka och fnissar och är glad och gör allt för att bli uppskattad av honom. På något vis vet han hur han ska behandla tjejer för att charma på rätt sätt? Eller så är det sanning allt han säger och gör? Det är just det som gör mig arg precis när jag slutat prata med denna kille. Så fort vi lagt på så sjunker allt igen och jag blir arg för att jag inte sätter stopp i tid. Jag har satt upp förhoppningar om att allt är bra men så kanske han bara gör det för att få nått?.. Nästa del av denna grubbling är ju att såklart en kille vill ju att få nått av tjej för att bli nöjda. Så alltid på kvällarna så börjar han skriva saker som t ex, smeka dig och kysser dig på halsen.. Huh, jag pratade med honom igår i telefon, gissa vad han började säga? Jo just exakt likadana ord som han brukade skriva i smsen. Så börjar han säkert smeka sig själv och ville att jag skulle hänga på hans snack och ha tele6. Ni vet, sånt bara kåta gör.
Jag klarar inte av det, jag klarar bara av sånt där snusikheter i verkligheten för det är DÅ det är som skönast. Men iallafall så viktigaste var i detta sammanhang var att JAG INTE SA NEJ, eller ATT JAG INTE VAR LIKA SUGEN SOM HONOM.. Nu är jag där igen. Jag följde bara med som en våg och lät han få göra det där osv.
Nej shit jag är så trött på karlar.
Men varför tänker jag då på honom hela tiden ?! Detta är sjukt. Jag blir så vannsinigt arg på mig själv..
Hur ska jag göra för att klara mig i denna sitation?!
Finns en grej till jag borde berätta..
Jag å han, pratade även om att han skulle komma och hälsa på mig. När jag har egen lägenhet och jag gick med på det. Jag känner att det skulle vara kul men jag har fortf tid att ändra på mig. Men hur seriöst kan man gå med en kille såhär långt efter man pratat högst i en vecka? Jag funderar hela tiden, vad jag egentligen tänker med. Varför är just den här killen så speciell ? Konstigt allting.
ibland..
Ibland vet jag inte vad jag ger mig in på.. Jag bara kör och hinner aldrig stanna upp och tänka efter.
Sån grej har jag gjort nu, det är inge kul alls. För jag blir bara förvirrad och har tappat bort mig själv känns det som. Det är så att jag har börjat prata med en kille som jag inte känner knappt, har aldrig träffat honom och bara snackat via telefon men ändå känner jag någonting. Det som känns konstigt är att jag vet inte var jag står någonstans, jag menar jag är helt förvirrad och borta. Det är som att han har gett mig nått som gör att jag försvinner på nåvis :p Äh men svårt och förklara. När jag pratar med honom så försvinner världen och alla mina tankar och jag vill bara försöka va bra hela tiden, men jag är ju bra? Jo men ändå. Äh det här borde bara vara en liten skitsak men ändå har han ju rubbat mitt liv på nåvis. Bara på en helg så känns det jätte konstigt och tankarna bara går hos honom hela tiden. Knäppt!
Annars ser jag verkligen fram emot att flytta nu! Jag har ju fått en lägenhet :D I Avesta som jag ska flytta till.
Helt underbart att få komma bort :) Sen kommer jag nog få bra kompisar det känns så. Jag är glad över det och har redan planerat mitt liv nästa år! =) Allt känns toppen!
DÄRFÖR ska ingen få förstöra det :p
Goodie, nu ska lilla sjuklingen värma sig lite. Ja jag är sjuk igen. Förkyld :/
Annars så ha en jätte trevlig jul allesammans!
/ God Jul önskar ann-sofie
Sån grej har jag gjort nu, det är inge kul alls. För jag blir bara förvirrad och har tappat bort mig själv känns det som. Det är så att jag har börjat prata med en kille som jag inte känner knappt, har aldrig träffat honom och bara snackat via telefon men ändå känner jag någonting. Det som känns konstigt är att jag vet inte var jag står någonstans, jag menar jag är helt förvirrad och borta. Det är som att han har gett mig nått som gör att jag försvinner på nåvis :p Äh men svårt och förklara. När jag pratar med honom så försvinner världen och alla mina tankar och jag vill bara försöka va bra hela tiden, men jag är ju bra? Jo men ändå. Äh det här borde bara vara en liten skitsak men ändå har han ju rubbat mitt liv på nåvis. Bara på en helg så känns det jätte konstigt och tankarna bara går hos honom hela tiden. Knäppt!
Annars ser jag verkligen fram emot att flytta nu! Jag har ju fått en lägenhet :D I Avesta som jag ska flytta till.
Helt underbart att få komma bort :) Sen kommer jag nog få bra kompisar det känns så. Jag är glad över det och har redan planerat mitt liv nästa år! =) Allt känns toppen!
DÄRFÖR ska ingen få förstöra det :p
Goodie, nu ska lilla sjuklingen värma sig lite. Ja jag är sjuk igen. Förkyld :/
Annars så ha en jätte trevlig jul allesammans!
/ God Jul önskar ann-sofie
dagarna går.
Ja dagarna bara går och går. Snart är det julafton men det är inget man tänker på. Jag har massor av andra saker som jag måste fixa innan julen. Just nu känns det mest stressigt tycker jag, man hinner inte riktigt slappna av.
Imon ska jag och kolla på en lägenhet i Avesta. Det ska bli jätte spännande och jag känner att om den känns bra för mig då tänker jag säga till om att få hyra den direkt. Det blir inget velande utan då satsar jag fullt ut. Jag har ju även fått erbjudanden på 2 st lägenheter via tunabyggen med den ena blev uthyrd till en annan och nu väntas den andra. Men tänker ändå satsa på Avesta, det känns nog rätt! Fast okej, lite osäker och rädd är man men jag känner ialf att jag behöver komma hemmaifrån NU! Det känns som jag kan klara det här utan att ha mamma och pappa i närheten hela tiden.
Allting annat som är runt omkring känns det som att jag har glömt, allt som jag brukar tänka på, alla tankar som jag brukar tänka och fundera över.. dom finns inte där. Jag har lixom blivit väldigt mycke för mig själv och försökt byggt upp en egen väg nu framöver. Men det känns riktigt bra! Jag är gladare nu än förut ialf och det förflutna som jag har varit med om, det är nästan glömt. Jag känner att jag blickar framåt mer och satsar på mig själv och så. Det är så olikt mig. Men det kommer gå bra :)
Nu ska jag kolla på lite tv och vila lite.
