annsofieee

Hej igen, här kommer fortsättningen av mina funderingar av känslor och tankar.
Jag har ju som sagt mer funderingar och bekymmer än bara killar.
Mina föräldrar som jag ska tacklas med hela tiden.
Det är jätte jobbigt och det kommer kännas så skönt för mig själv att få bo eget. Eftersom min mor har problem och inte kan klara sig utan mig, hon har inte klippt navelsträngen än.
Idag så gnällde vi på varann och jag blev arg men ingeting hjälper att bli arg men i hennes sitation blir man så irriterad/arg att istället för att vara kall så blir man kokande inombords. Jag har kort stubin i vissas personers närvaro.
Ialf idag när jag å mor åkte ner till mormor så höll börjar morsan redan dirigera hemma hos mormor för att visa hur hon kunde göra och jag blir så arg på morsans beteende när hon sätter sig över alla och visar att såhär ska det va, fast det inte är så. Morsan skulle hänga upp en krans (som egentligen skulle sitta på ytterdörren) men så är min mor väldigt envis och skulle visa att man kunde hänga den någon annanstans istället och då börjar min mormor och skrika och ryta ifrån och jag gick emellan och skulle oxå rycka ifrån henne kransen men hon är så jäkla envis att det går inte att göra eller säga nått utan hon slutar. Så det blir skrik och bråk och man blir bara arg på morsan. Sedan i bilen hem så börjar vi dissuktera och då tog jag upp exempel om att göra likadant i hennes kök/rum vad nu än gäller och börja ändra på prylar och då sa jag att hon kommer själv inte gilla det och gasta rätt ut då. Men då lyssnar hon inte utan säger bara att det var mormors fel och att mormor kunde väl ändra på saker och ting.
Asså dessa personer som är i denna släkte, dom/deras personligheter vill jag inte ta över! Jag vill ABSOLUT INTE bli som mamma! Men jag blir juu de! Usch! 
Men ialf så blev det aldrig något löst i denna diskussion och sen var det bara över. Jobbigt jobbigt.
Men som sagt, skönt att flytta hemifrån! Jag är trött på det här nu.