Känslofylld blogg nr1
Hejsan bloggen. Jag tror detta är världens mest känslofyllda blogg jag någonsin haft. Så mycke känslor och tankar som jag uttrycker mig här har jag aldrig uttryckt mig tidigare någonstans på nätet eller i dagböcker.
I detta inlägg blir det ett defenitivt ett känsloinlägg.
Jag har mycket som krestar kring mig känner jag, killar, skolan, livet, mig själv, framför allt föräldrarna.
Just nu känns det som jobbigast med tankarna kring en kille. En kille som jag har börjat prata med som bor nere vid Växsjö. 50 mil bort, jag vet. Ändå kan jag inte sluta tänka på honom. När jag pratar med honom så blir jag som en liten flicka och fnissar och är glad och gör allt för att bli uppskattad av honom. På något vis vet han hur han ska behandla tjejer för att charma på rätt sätt? Eller så är det sanning allt han säger och gör? Det är just det som gör mig arg precis när jag slutat prata med denna kille. Så fort vi lagt på så sjunker allt igen och jag blir arg för att jag inte sätter stopp i tid. Jag har satt upp förhoppningar om att allt är bra men så kanske han bara gör det för att få nått?.. Nästa del av denna grubbling är ju att såklart en kille vill ju att få nått av tjej för att bli nöjda. Så alltid på kvällarna så börjar han skriva saker som t ex, smeka dig och kysser dig på halsen.. Huh, jag pratade med honom igår i telefon, gissa vad han började säga? Jo just exakt likadana ord som han brukade skriva i smsen. Så börjar han säkert smeka sig själv och ville att jag skulle hänga på hans snack och ha tele6. Ni vet, sånt bara kåta gör.
Jag klarar inte av det, jag klarar bara av sånt där snusikheter i verkligheten för det är DÅ det är som skönast. Men iallafall så viktigaste var i detta sammanhang var att JAG INTE SA NEJ, eller ATT JAG INTE VAR LIKA SUGEN SOM HONOM.. Nu är jag där igen. Jag följde bara med som en våg och lät han få göra det där osv.
Nej shit jag är så trött på karlar.
Men varför tänker jag då på honom hela tiden ?! Detta är sjukt. Jag blir så vannsinigt arg på mig själv..
Hur ska jag göra för att klara mig i denna sitation?!
Finns en grej till jag borde berätta..
Jag å han, pratade även om att han skulle komma och hälsa på mig. När jag har egen lägenhet och jag gick med på det. Jag känner att det skulle vara kul men jag har fortf tid att ändra på mig. Men hur seriöst kan man gå med en kille såhär långt efter man pratat högst i en vecka? Jag funderar hela tiden, vad jag egentligen tänker med. Varför är just den här killen så speciell ? Konstigt allting.
I detta inlägg blir det ett defenitivt ett känsloinlägg.
Jag har mycket som krestar kring mig känner jag, killar, skolan, livet, mig själv, framför allt föräldrarna.
Just nu känns det som jobbigast med tankarna kring en kille. En kille som jag har börjat prata med som bor nere vid Växsjö. 50 mil bort, jag vet. Ändå kan jag inte sluta tänka på honom. När jag pratar med honom så blir jag som en liten flicka och fnissar och är glad och gör allt för att bli uppskattad av honom. På något vis vet han hur han ska behandla tjejer för att charma på rätt sätt? Eller så är det sanning allt han säger och gör? Det är just det som gör mig arg precis när jag slutat prata med denna kille. Så fort vi lagt på så sjunker allt igen och jag blir arg för att jag inte sätter stopp i tid. Jag har satt upp förhoppningar om att allt är bra men så kanske han bara gör det för att få nått?.. Nästa del av denna grubbling är ju att såklart en kille vill ju att få nått av tjej för att bli nöjda. Så alltid på kvällarna så börjar han skriva saker som t ex, smeka dig och kysser dig på halsen.. Huh, jag pratade med honom igår i telefon, gissa vad han började säga? Jo just exakt likadana ord som han brukade skriva i smsen. Så börjar han säkert smeka sig själv och ville att jag skulle hänga på hans snack och ha tele6. Ni vet, sånt bara kåta gör.
Jag klarar inte av det, jag klarar bara av sånt där snusikheter i verkligheten för det är DÅ det är som skönast. Men iallafall så viktigaste var i detta sammanhang var att JAG INTE SA NEJ, eller ATT JAG INTE VAR LIKA SUGEN SOM HONOM.. Nu är jag där igen. Jag följde bara med som en våg och lät han få göra det där osv.
Nej shit jag är så trött på karlar.
Men varför tänker jag då på honom hela tiden ?! Detta är sjukt. Jag blir så vannsinigt arg på mig själv..
Hur ska jag göra för att klara mig i denna sitation?!
Finns en grej till jag borde berätta..
Jag å han, pratade även om att han skulle komma och hälsa på mig. När jag har egen lägenhet och jag gick med på det. Jag känner att det skulle vara kul men jag har fortf tid att ändra på mig. Men hur seriöst kan man gå med en kille såhär långt efter man pratat högst i en vecka? Jag funderar hela tiden, vad jag egentligen tänker med. Varför är just den här killen så speciell ? Konstigt allting.
Kommentarer
Trackback
