vi..
Mina tankar kommer hamna i detta inlägg just nu.. Jag behöver skriva av mig.
Det du och jag hade var något speciellt.. jag fick min förklaring nu. Du är inte som alla andra, inte speciell utan du är något man aldrig kan glömma, något man alltid minns och något man ofta tänker på. Om någon hade frågat mig, hade jag nog sagt att det är just du som får mig speciell. Ingen annan har fått mig att bli så glad som du har fått mig. Att känslor av ord kan göra en så stark? att ord kan göra en så speciell. Vi rörde aldrig varann, vi kom aldrig så långt. Tanken fanns och vi båda ville, men ingen av oss vågade för vi var rädda att förstöra något som vi hade byggt upp. Jag visste hela tiden att du var rädd. Jag fick det bekräftat nu. Men jag är så glad, jag är fortfarande så glad att du berättade, jag visste att det. Jag hoppas att någon av oss vågar ta steget, för jag tror fortf att du alltid kommer vara den bästa på något vis, min magkänsla säger att jag alltid kommer ha tycke för dig.
Min rädsla är förhållanden.. jag är rädd. Jag måste erkänna jag är skit skraj att binda mig igen. För att sätta mig i den dära svåra situationen att någon annan ska styra över mig. Jag klarar inte det. Det funkar inte så, visst jag letar seriöst efter någon att tycka om men när jag väl kommer nära någon så blir jag rädd. Då kommer sanningen fram och jag vågar inte ta det steget. Varenda person jag har försökt lära känna, kan jag inte bli mer än vän med för det känns inte rätt. Jag vill att det ska klicka men det går inte. Varför? Jag har varit singel ett bra tag nu och mitt senaste förhållande funkade ju inte heller så bra, inte för att vi bråkade men jag klarade det inte.
Jag har insett att jag är rätt kräsen av mig, jag själv kanske itne har världens bästa självkänsla men ändå är jag såå kräsen när det gäller att "hitta en partner". Jag vill kunna vara attraherad av honom och känna wow, den här killen blir jag knäsvag av. Han, kolla honom, det är just han jag vill va med. Men sen vill jag ju självklart att det ska vara en stadig kille som verkligen tycker om mig för den jag är, och bryr sig om mig. Sån kille har jag hittat, inte bara en utan fler. Men jag dumpade dom allihopa för att jag inte kunde bli attraherad. Jag förstår inte ? Jag blir galen av det här som kallas kärlek å allt sånt. Jag har ju hittat killen jag absolut blir knäsvag för.. det är han jag pratar om längst upp. Han gör mig speciell och har jag honom i tankarna då struntar jag i hela världen och känner att jag är den lyckligaste och bäst på nåvis, jag vet inte, känslor går aldrig att förklara. Men jag känner mig utvald av honom. Jag bara älskar denna känsla, jag kommer ta med mig den överallt. Det vi hade var något speciellt..Något som bara du och jag vet, våran hemlighet.
Det du och jag hade var något speciellt.. jag fick min förklaring nu. Du är inte som alla andra, inte speciell utan du är något man aldrig kan glömma, något man alltid minns och något man ofta tänker på. Om någon hade frågat mig, hade jag nog sagt att det är just du som får mig speciell. Ingen annan har fått mig att bli så glad som du har fått mig. Att känslor av ord kan göra en så stark? att ord kan göra en så speciell. Vi rörde aldrig varann, vi kom aldrig så långt. Tanken fanns och vi båda ville, men ingen av oss vågade för vi var rädda att förstöra något som vi hade byggt upp. Jag visste hela tiden att du var rädd. Jag fick det bekräftat nu. Men jag är så glad, jag är fortfarande så glad att du berättade, jag visste att det. Jag hoppas att någon av oss vågar ta steget, för jag tror fortf att du alltid kommer vara den bästa på något vis, min magkänsla säger att jag alltid kommer ha tycke för dig.
Min rädsla är förhållanden.. jag är rädd. Jag måste erkänna jag är skit skraj att binda mig igen. För att sätta mig i den dära svåra situationen att någon annan ska styra över mig. Jag klarar inte det. Det funkar inte så, visst jag letar seriöst efter någon att tycka om men när jag väl kommer nära någon så blir jag rädd. Då kommer sanningen fram och jag vågar inte ta det steget. Varenda person jag har försökt lära känna, kan jag inte bli mer än vän med för det känns inte rätt. Jag vill att det ska klicka men det går inte. Varför? Jag har varit singel ett bra tag nu och mitt senaste förhållande funkade ju inte heller så bra, inte för att vi bråkade men jag klarade det inte.
Jag har insett att jag är rätt kräsen av mig, jag själv kanske itne har världens bästa självkänsla men ändå är jag såå kräsen när det gäller att "hitta en partner". Jag vill kunna vara attraherad av honom och känna wow, den här killen blir jag knäsvag av. Han, kolla honom, det är just han jag vill va med. Men sen vill jag ju självklart att det ska vara en stadig kille som verkligen tycker om mig för den jag är, och bryr sig om mig. Sån kille har jag hittat, inte bara en utan fler. Men jag dumpade dom allihopa för att jag inte kunde bli attraherad. Jag förstår inte ? Jag blir galen av det här som kallas kärlek å allt sånt. Jag har ju hittat killen jag absolut blir knäsvag för.. det är han jag pratar om längst upp. Han gör mig speciell och har jag honom i tankarna då struntar jag i hela världen och känner att jag är den lyckligaste och bäst på nåvis, jag vet inte, känslor går aldrig att förklara. Men jag känner mig utvald av honom. Jag bara älskar denna känsla, jag kommer ta med mig den överallt. Det vi hade var något speciellt..Något som bara du och jag vet, våran hemlighet.
Kommentarer
Trackback
