annsofieee

Ja nu sitter jag här ensam igen, hemma i borlänge och det rullar miljoner tankar kring allt! Jag har så många funderingar :/. Vet inte vart jag ska börja riktigt men på något sätt så orkar jag inte med det här längre. Allt är jobbigt på något sätt. Livet, jag menar vem fan vill leva det här skit livet ? Finns det nått som är bra med det, eller ska det alltid vara såhär? Jag frågar mig om och om igen men får verkligen inget svar. Jag kämpar, jag försöker, jag överlever, jag gör allt i alla vilkor, jag ställer upp, jag... ja listan kan bli lång ?  Men ändå, vafan får jag i slutänden ? Inget.  Ibland tänker jag tillbaka på tiden, vad var det som egentligen hände den 10 Maj ? Jag försvann, men varför? Jag blev sjuk på riktigt. Jag var nästan döende. Men jag inser knappt själv vad som hände, jag kommer hem och känner såhär: Hallå ? Vart tog ni vägen? Tycker ni inte om mig längre ? Hallå ? Ensam tystnad så står jag här och alla har sprungit bort. Endast som hörs är mitt eko som jag ropar om och om igen men får inget svar.
Så tillbaka till verkligheten, vad hände ? Äh jag vill starta om mitt liv och jag vill göra det jag verkligen känner för. Jag vill hitta min framtid där jag vet att jag kan klara en framtid. Jag vill bygga upp mitt egen självsäkerhet och försöka göra allt som krävs för att komma upp till mina mål. Min mål är att flytta ihop med Jonas Löfberg och tillsammans med honom skapa min framtid. Det är vad jag längtar till. Resten struntar jag i, jag struntar i åsikter, jag struntar i vad folk tycker och tänker, jag vet ändå att ni lägger all kritik på mig. Men såhär mkt bryr mig, alltså ingeting..

Bilder från sjukhuset..