Nattinlägg och småprat
Hej, nu är jag här igen! Det känns väl mer som att min blogg blir det enda kompisen man har att prata sina tankar med, det enda som förstår en och den enda som lyssnar. Såklart stämmer inte det men jag menar, jag får ialf ur mig det jag vill säga och mina tankar. Därför tänker jag lägga ur alla tankar just nu och den som tar åt sig, varsegod! Det jag tänker skriva har då verkligen ingeting med någon speciell att göra, och även om det känns så, fine, inte mitt problem! Men skriv dock en kommentar om jag är alldeles för otydlig och ni tror att det är er det handlar om!
Jag vet inte vart jag ska börja riktigt men jag tror jag kan läsa människor, rent sagt man ser dom rakt igenom. Jag har tröttnat så himlans mycket på att försöka vara någon liten nisse som ska göra allt som andra säger. Jag vet vad ni tänker, bara att säga ifrån ? Javisst, men det är inte alltid så lätt, man måste ha bra självkänsla och bra respekt för att ha mod till sig att göra det. Men ialf, jag är ärlig fullt ut och jag är då ingen falsk människa, jag kan bara vara jag ! Jag kan inte anse att folk är falska, men jag kan anse att människors beteende är då väldigt övertalande. Men det är deras beteende och ingen kan förändra någon annan, men beteendet kan dom ändra på. Så funkar det. Ialf så blir jag väldigt knäpp på många människors beteende, rättare sagt arg/ledsen/irriterad på det. Jag står inte ut, jag måste verkligen härifrån och hitta nytt för nu tror jag att allt har gått så långt att jag inte orkar något mer. Jag vill helt sagt träffa nya människor som kan visa sig ett bättre beteende som jag gillar istället. Jag vill verkligen inte peka ut någon, men generellt sett så tycker jag inte om mina vänner längre, hur mycke ni ställer upp och hur mycke ni finns där och hur mycke ni älskar mig. Jag kan faktiskt inte tro på er! För om jag verkligen känner er rätt så bakom fasaden gömmer det något annat. Ni lixom sätter på er en mask och visar utsidan och just bara det yttersta sedan kan ni göra vad ni vill och säga vad ni vill. Så enkelt är det. Sen när kärleken blåser upp och det blir totallt orkan i det hela så glömmer ni både tid och rum och glömmer helt enkelt vad ni sagt och lovat. Kärleken förtrollar er. Javisst, jag håller med, kärleken kan förtrolla en men glöm för gudskull inte era vänner, erat liv, eran egen vilja, eran framtid.
Jag själv då, jag är ensam. Jag känner mig ensam, jag har ingen. Mer än min älskade mamma och pappa som alltid funnits där! Dom älskar jag högt på jorden och ingen kan ta ifrån mig den kärleken jag har till dom!
Så enkelt är det!
Jani, livet är inte lätt min vän! Jag har många tankar, men allt kan inte komma i detta inlägg.
Jag är alldeles för trött för att tänka just nu, och fortsätter jag så kommer jag börja gråta.
Så jag tror jag avslutar här och nu, och ni som läser detta. Ta hand om er och ta inget för givet!
Gonatt! / nybban
Jag vet inte vart jag ska börja riktigt men jag tror jag kan läsa människor, rent sagt man ser dom rakt igenom. Jag har tröttnat så himlans mycket på att försöka vara någon liten nisse som ska göra allt som andra säger. Jag vet vad ni tänker, bara att säga ifrån ? Javisst, men det är inte alltid så lätt, man måste ha bra självkänsla och bra respekt för att ha mod till sig att göra det. Men ialf, jag är ärlig fullt ut och jag är då ingen falsk människa, jag kan bara vara jag ! Jag kan inte anse att folk är falska, men jag kan anse att människors beteende är då väldigt övertalande. Men det är deras beteende och ingen kan förändra någon annan, men beteendet kan dom ändra på. Så funkar det. Ialf så blir jag väldigt knäpp på många människors beteende, rättare sagt arg/ledsen/irriterad på det. Jag står inte ut, jag måste verkligen härifrån och hitta nytt för nu tror jag att allt har gått så långt att jag inte orkar något mer. Jag vill helt sagt träffa nya människor som kan visa sig ett bättre beteende som jag gillar istället. Jag vill verkligen inte peka ut någon, men generellt sett så tycker jag inte om mina vänner längre, hur mycke ni ställer upp och hur mycke ni finns där och hur mycke ni älskar mig. Jag kan faktiskt inte tro på er! För om jag verkligen känner er rätt så bakom fasaden gömmer det något annat. Ni lixom sätter på er en mask och visar utsidan och just bara det yttersta sedan kan ni göra vad ni vill och säga vad ni vill. Så enkelt är det. Sen när kärleken blåser upp och det blir totallt orkan i det hela så glömmer ni både tid och rum och glömmer helt enkelt vad ni sagt och lovat. Kärleken förtrollar er. Javisst, jag håller med, kärleken kan förtrolla en men glöm för gudskull inte era vänner, erat liv, eran egen vilja, eran framtid.
Jag själv då, jag är ensam. Jag känner mig ensam, jag har ingen. Mer än min älskade mamma och pappa som alltid funnits där! Dom älskar jag högt på jorden och ingen kan ta ifrån mig den kärleken jag har till dom!
Så enkelt är det!
Jani, livet är inte lätt min vän! Jag har många tankar, men allt kan inte komma i detta inlägg.
Jag är alldeles för trött för att tänka just nu, och fortsätter jag så kommer jag börja gråta.
Så jag tror jag avslutar här och nu, och ni som läser detta. Ta hand om er och ta inget för givet!
Gonatt! / nybban
annsofie
Jag vill säga några få ord, ingen känner mig !
Sluta tro att man kan styra andras liv.
You don't know anything about me anymore
Ensam.
Hur kan man känna sig så ensam mitt bland alla människor ? Bra fråga det där.
Sov gott people.
/ nybbz.
finner inga ord..
jag ger upp..
jag inser att det finns inga ord som kan beskriva denna känsla som jag har nu.
hej då livet...
jag inser att det finns inga ord som kan beskriva denna känsla som jag har nu.
hej då livet...
